På väg till jobbet ikväll "knöckte" bilen till. Jaha, nu igen?! En knyck = parkera bilen inom den närmsta minuten, bensinen är slut. Bensinmätaren fungerar inte och jag överskattar alltid mängden bensin i tanken. Simon uttryckte det såhär "du har haft bensinstopp typ överallt". Kan inget annat än hålla med. Jag är väldigt begåvad inom området.

Detta är livets goda stunder. ;-)

Igår städade jag lite grann och skulle kasta ut täckena på vädring. Gick ut och före jag gick ut låste jag upp dörren. Kastade täcken över broräcket och hörde plötsligt hur dörren sa "klick". Först trodde jag katten försökte bryta sig ut genom att hoppa på dörrhandtaget, men när jag skulle gå in tillbaka insåg jag att dörren gått i lås. Nice! Där stod jag på trappan i världens snyggaste kläder och barfota. Ingen telefon heller. Insåg oturligt nog att ingen av grannarna var hemma, så jag fick påbörja operation "hitta någon med telefon".

Sprang över vägen och ringde på, men inget svar. Insåg att jag skulle bli tvungen att springa över gruset till min kära bror en liten bit bort. På vägen dit mötte jag J & C som såg min desperation och lånade snällt ut en telefon åt mig så jag kunde ringa mamma som har reservnycklarna. Attans...

Jag och min "tur".