Nikki och jag var ju som sagt på sökträning till Isojoki igår. Vi var en ganska stor grupp, det var 2 st rottweiler, 2 st dobermann, 1 st golden retriever, 1 st collie, 1 st blandras och Nikki. Glömde jag någon? Det var två stycken borta tror jag.

Eftersom det är en tid sedan vi har tränat fick Nikki först hälsa på alla. Hon var lite osäker men efter en stunds betänketid beslöt hon sig ändå att ta godis av alla. Sedan hade vi två figuranter på vardera sidan, som Nikki fick springa ut till. Även här visade hon lite osäkerhet men med stöd av mig gick det bra. Jag är jättenöjd med henne ändå, med tanke på att vi inte söktränat på jättelänge och då har det endast varit med folk hon känt. Nu var alla främmande och det gick relativt bra ändå.

Efter sökträningen bjöd Helena http://personal.inet.fi/koti/hakutykin.kennel/ på kaffe iom att hon och Indy fått goda resultat i sök-prov. Det var en riktigt trevlig sökgrupp och jag ser framemot fortsatta träningar. :)

Ikväll ska Nikki och jag på höstens första sökträning i Isojoki. Det ska bli oerhört spännande och jag har laddat upp med vattflaskor och korv (åt Nikki alltså). :)

Igår var vi på agility och jag måste säga att jag tyckte det gick superbra! Jag är riktigt stolt över min lilla svarta yrboll, som är mycket snabbare än matte. Man märker skillnaden från gång till gång, första gången var en enda röra, men nu kan man faktiskt urskilja ett litet samarbete mellan oss! :D

Hoppas det går lika bra eller bättre i fortsättningen.

Nix, nu ska vi till skogen. Adiós!

Listan kan göras lång på saker som "mudi from hell" har förstört.

- Kenneths dunjacka

- X antal skor

- en WC-pappersbal (dock gick det att rädda de flesta)

- en jacka

- handväskor

- m.m

Nedan följer den absolut dyraste sak som Nikki ansåg att vi inte behövde mer.

OBS! Nu har jag försökt mitt bästa för att bända ut dem till någosånär användbar form. Optimisten i mig säger "de GÅR ju faktiskt att använda..."

Idag var jag jättetaggad att göra ett spår åt Nikki. Jag tillverkade ca 30 st spårsnitzlar efter jobbet och köpte riktigt gott färskfoder som spårslut. Jag for in i skogen med bil och när jag steg ur bilen, visslade något nere på marken och huggorm ringlade sig precis bredvid min fot. Jag hoppade snabbt in i bilen och for därifrån med hjärtat i halsgropen. Jag for hem efter stövlar och beslöt modigt att göra ett nytt försök, men for nu till ett annat ställe.

Spåret:

- ca 500 steg

- många vinklar

- korsade en grusväg

- korsade en motionsstig

- låg ca 30 minuter

Nikki hittade spåret bra, och spårade i nästan lite för snabb takt för min smak. Trots snitzlarna lyckades jag tappa bort oss, men inte Nikki. Det var för mig att lita på henne, vilket jag gjorde och det gick jättebra. Hon visste precis vart vi var på väg, förutom att hon yrade runt lite i vinklarna. Hon blev något förvirrad vid grusvägen, men spårade ändå över till andra sidan och där vittringen antagligen var mer koncentrerad fick hon upp mera fart igen. Hon saktade även in vid motionsstigen men spårade självsäkert över den. Hon spårade förbi spårslutet så jag var tvungen att stoppa henne och belöna henne. Hon blev jätteförvånad över att hon även denna gång ramlade över mat i skogen.

Jätteduktig var hon. Hoppas vi slipper ormarna i fortsättningen.

Nikki och jag har börjat leka lite med balansbollen och jag måste säga att hon är riktigt duktig! :)

Imorse ringde telefonen mitt i natten (enligt min åsikt). Det var Ida med boll som med jättepigg röst frågade in Nikki och jag skulle följa med ut i spårskogen. Efter en par minuters betänketid beslöt min mun att tacka ja även om min hjärna inte hade lust. Vi hade fem minuter på oss att göra oss färdiga. Jag tog med spårslut (hundkorv i en liten burk) och spårsele och spårlina. Ida hämtade upp oss och jag tog mig an operation "ringa och väcka Johanna". Det behövdes faktiskt inte särskilt mycket övertalning för att få med Johanna. Jag trodde hon skulle vara svårare än så att få ur sängen. :D

Vi for till Vargberget och gjorde varsitt spår åt Gurkon, Mollboll och Pipon. De blev väl ca 50-100 m styck (?) och inte särskilt svåra. Åtminstone inte Gurkonas.

Medan spåret låg skulle vi gå ut på en "kort" promenad. Johanna och Pipon var tyvärr tvugna att gå åt ett annat håll p.g.a Pipons dåliga uppförande. Ida och jag med våra respektive fortsatte i elljusspåret och vek av mot skogs. Ida kom på den underbara idéen att gå i en backe och babblade hela vägen upp om hur bra det var för hundarnas muskler. Jag lyssnade bara med ett halvt öra för jag höll på att avlida. Före vi tog oss an bergsbestigningen hade Ida lovat att vi skulle gå ner tillbaka, men Ida ska man inte lita på. Hon hittar ständigt på nya saker och mitt i allt skulle vi gå till utkikstornet. Min mun höll på att torka bort. Ida lovade att det fanns en bänk vid utkikstornet. Plötsligt var Ida och Bollen utom synhåll. De hade rusat till utkikstornet och Ida hade sprungit upp i den långa trappan. Jag var ju tuvngen att gå upp dit också och blev besviken. Det fanns ingen bänk där... Ida upplyste mig om att bänken fanns nere på marken. Ida ville jag skulle njuta av utsikten. Jag ville inte.

Vi rörde oss tillbaka och gick spåren. Nikki var SÅ duktig. Man såg att hon hittade spåret och spårade målmedvetet fram till spårslutet. Hon åt upp den lilla korvbiten och jag berömde. Duktiga hund... :)

Igår genomförde Nikkels och jag BH-provet och fick godkänt!! :)

Vi var i Björneborg och domare var Hannu Viertonen. Det var sammanlagt 4 hundar med; mudi, rottweiler, dobermann och boxer. Alla utom rottweilern blev godkänd.

Det var vått i gräset och Nikki ville inte riktigt sätta sig ned. Hon är otroligt känslig. Jag var lite nervös att hon inte skulle klara platsliggningen men det gjorde hon galant! :D Jag är så glad!

Några bilder...

http://www.aktivhundsport.com/nikki/bilder/bhprov/bhprov1.jpg

http://www.aktivhundsport.com/nikki/bilder/bhprov/bhprov4.jpg