Lydnadsprov:

• 6/4 Mustasaari
• 27/4 Pori
• 4/5 Ilmajoki
• 15/5 Kauhajoki
• 16/5 Vasa
• 18/5 Vimpeli
• 6/6 Vörå
• 15/6 Seinäjoki
• 16/7 Vimpeli
• 25/7 Vasa
• 21/9 Vasa

Något förstapris borde vi ju få under sommaren! Dessutom borde vi klämma in ett BH-prov någon gång under sommaren också. Vi ska åtminstone försöka oss på att starta i sök (haku), åtminstone en gång för att se hur det är.

Har du en mudi kan du göra vad som helst! :D

Jag fick tvångstankar om belöningsplacering och var tvungen att gå upp och skriva ett inlägg!

Jag låg och funderade på när ett beteende är avslutat och redo för nästa repetition. Är det efter klicket? Efter belöningen? Efter frisignal? Jag vågar påstå att alla gäller, men i olika situationer.

I fritt följ vill jag ha hunden rak, men med all fokus på mig. På en del brukstävlingar ser man att hunden tränger vid sidan, men huvudet nästan i famnen på en. Jag tycker det ser väldigt opraktiskt ut och skulle inte funka med min urdåliga motorik... Därför är jag noggrann med VAR jag belönar hunden efter klicket. Där hunden befinner sig under klicket är självklart förstärkande, men det är minst lika förstärkande där hunden befinner sig när den blir belönad. En hund som alltid blir belönad med boll kastad framåt kommer att börja dra framåt. En hund som alltid blir belönad vid knäna kommer att börja gå snett och tränga mot föraren. Och så vidare... Belöningen är oftast viktigast för hunden, inte klicket. Beroende på belöningens kvalitet har hunden olika förväntningar på olika situationer.

Jag har märkt att om jag under nosduttarna belönar Nikki nära marken (ca 10 cm från) så är hon mer fokuserad mot marken, får bättre duttar. Belönar jag högre upp (30 cm) så blir duttarna väldigt orytmiska och hon är väldigt upptagen med att hinna inta "belöningsposition". Är belöningspositionen väldigt nära klickpositionen får hon mycket lättare att koncentrera sig...

Tränar jag självkontroll vid ytterdörren har jag flera olika belöningsmetoder. Själva momentet ser ut såhär. Jag sätter på kopplet. Nikki måste sitta stilla under tiden, annars tar jag helt sonika av kopplet igen och hon får inte gå ut. Detta har varit väldigt effektivt och hjälpt till mycket! Hon har alltid varit helt crazy när jag tagit fram kopplet när vi ska gå ut. Jag var tvungen att göra någonting, för någon dag kommer man att tappa tålamodet fortare än andra dagar och jag vill inte att Nikki ska lida för det... Jag kan också träna detta utan koppel. Jag öppnar aldrig dörren om inte Nikki behärskar sig. Hoppar hon runt som en galning, får hon inte gå ut. Sätter hon sig läggar jag hastigt handen till dörrhandtaget. Stiger hon ur position tar jag bort handen. Sitt leder alltså till hand på dörrhandtaget. Denna lilla detalj är oerhört viktig! Jag öppnar dörren medan hon sitter stilla och går ut. Jag hoppar, studsar, ropar, lockar... Nikki sitter kvar. Jag kan gå tillbaka till Nikki och belöna med godis och klappa henne och sedan gå tillbaka till mitt lockande. När Nikki suttit kvar tillräckligt länge säger jag varsågod och Nikki får komma och ta belöningen. Här var alltså varsågod eller frisignalen ett tecken att beteendet var färdigt. Jag använde alltså inget klick, utan endast signal. Ibland använder jag själva glädjen att komma ut som belöning åt Nikki, vilket fungerar precis lika bra.

Det här sista handlar väl inte direkt om belöningsplacering, utan mera om frisignalen. Nix, nu har jag suttit en halvtimme framför datorn och svamlat, dags för en promenix...

Winter dog show 27/1 i Åbo

Domare: Tomas Rohlin från Danmark

Blått band: H

"9 months. Nice head. Correct bite. Nice earset. Dark eyes. Needs lots of time: She's still a baby. Good bone. Ribcage needs to develop a lot. Needs much more angulations in front. Nice feet. Wellset and carrying tail. Tacks a little bit upin loin (?). Still a puppy in her movements. Good temperament. Coat needs time."

Där frågetecknet är vet jag inte riktigt vad det betyder. Det var ganska slarvigt skrivet så jag vet inte om jag tytt det rätt.

Jag vet ju att hon är en liten baby, hon kommer väl alltid att vara min lilla baby. ;)

Nästa utställning är Tammerfors 15/3. Hoppas det går lite bättre då. Då är hon ju ändå nästan 11 månader, så lite mer utvecklad är hon väl. Jag var så himmelens nervös igår, mina händer skakade riktigt innan vi gick in i ringen. Jag brukar inte uppleva nervositet jag särskilt ofta så det var ganska nytt för mig. Den där brännande känslan i magen och yrseln. Usch! Tänk vad man utstätter sig för!

Lilla Nikkan uppförde sig riktigt bra med alla hundar och människor. Jättemodig och jätteTYST! :D Hon tyckte det var så spännande och sov hela vägen hem. Utställningar är verkigen inte vår prio nummer ett, men det är så himla bra miljö- och socialträning. Jag tror inte det kan finnas bättre miljöträning åt en hund. Dessutom är det bra att öva tävlingsnerverna lite inför våra kommande karriärer i lydnad och agility. ;)

Uj, imorgon bär det iväg till Åbo på utställning. Jag är SÅ nervös. Nikki är så himla dålig på att springa fint i koppel, hon vill leka och busa och bita i kopplet. Men däremot står hon fint, så jag hoppas att det kan kompensera hennes ofina springande. :)

Så Jonna, svaret på din fråga om jag övat med Nikki att springa - JA, men det har inte givit särskilt bra resultat. Men jag hoppas att allt är så spännande imorgon att hon är nerlugnad tills vi ska in i ringen.

Hoppas det går bra för Kiire och Johanna också. Vi får vara nervösa tillsammans på resan. ;)

Jag försöker träna separat på nosduttarna mot target men det vill helt enkelt inte gå som jag vill. Jag vill få in snabba, kontinuerliga nosduttar, men nu är allt i en enda röra. Hon förstår inte vad jag försöker signalera. Antagligen är min timing kaotisk, mina kriterier för höga...

Först försökte hon frysa nosen på targeten (tränat luktdiskriminering). Sedan försökte hon frysa hakan på targeten (tränat platsliggning med hakan i backen). Min frustration växte och jag tänkte att det kan inte vara SÅ jäkla svårt att lyckas med en sak. En så enkel sak som att få till två nosduttar efter varandra?  Jag satte upp henne på step-upbrädan igen och satte targeten nedanför. Hon stod alltså med baktassarna på brädan och framtassarna på golvet. Nu hade hon alltså ingen möjlighet att lägga sig ner. Det gick mycket bättre denna gång, men det kändes ändå som mina klick var i en enda röra. Jag måste försöka fundera på det jag vill ha och förstärka det. Men det är såååååååå svårt.

Gaaaah.

Idag har vi varit hyperaktiva. Promenaden blev hela 1 timme och 15 minuter. Det är vårt rekord hittills. Jag känner mig mycket stolt. När i vilat en stund och gjort i ordning lite i hemmet gick vi ut och gav oss på slalom och nose touches.

Jag har hittills shejpat in slalomet, med mycket gott resultat. Trodde jag åtminstone. Men jag märkte att Nik var mycket beroende av var jag befann mig. Tydligen hade jag inte varierat mig särskilt mycket, utan haft Nik på min vänstra sida. När jag sedan bytte om och hade Nik på min högra fattade hon inte vad det var frågan om. Jag försökte gradvis byta sida, men hon förstod fortfarande inte. Jag blev väldigt frustrerad, både över mig själv och över mitt sätt att tänka. Varför gör jag en sak och inte tänker så långt som ett par steg framöver? Jag beslöt att ta slalomet från början, vi har ju inte direkt bråttomt...

När jag fick Susan Garretts bok i fredags "Shaping Success" bläddrade jag genast till slalomdelen. Jag lusläste varje mening om och om igen och försökte pränta in varje tips. Idag gjorde jag ett försök till hennes inlärning av 2x2-slalom. Det gick över all förväntan! Vi gick så långt att jag kunde lägga till ett till slalomset, utöver de två första pinnarna. Hon var extremt duktig. Verkligen. Själva metoden är väldigt enkel att förstå och det var mycket bra förklarat i boken. Detta kommer jag att köra vidare på en tid och se om det ger lyckat resultat.

Därefter körde vi nose touches på en del trappor som vi hittade. Nik är verkligen en pärla. Hon kunde genast applicera nose toucharna från att stå på step-upbrädan till att stå på olika trappor. Jag tog bort targeten, bara för att testa och det gick riktigt bra det med. Nu ska vi vara fantasifulla och testa nose touchar på fler ställen... 

Igår började vi träna bakdelskontroll, grundfärdighet 4.

[x] = påbörjat, [v] = godkänt, [ ] = ej påbörjat

4.1 Backa intill vägg [x] [v]

4.2 Backa i vinkel till vägg [x] [v]

4.3 Backa i vinkel vid låg kant [x] [v]

4.4 Backa utan vägg [x]

4.5 Baklänges fyrkant [x]

4.6 Doggie-zen kvalitetssäkring [ ]

Såhär ser det ut för tillfället. Hon lär sig så otroligt fort, jag är uppriktigt sagt förvånad. Jag har inte trott att en hund kan lära sig såhär snabbt. Ett par klick och hon förstod poängen genast. Det är bra, för matte har ibland ganska kort tålamod. ;)

Annars har vi varit ut på vår obligatoriska minimi30minuterspromenad idag och det blev endast 30 minuter. Jag hade egentligen nog tänkt promenera längre, men min mage skrek efter mat så jag var tvungen att vända. Väl hemma installerade jag Nikki vid springern och vi cyklade 4 varv runt gården. Jag hade tänkt köra några såna här rundor ett par gånger i veckan så hon vänjer sig vid den, så vi senare i vår kan börja fara ut och cykla.

Idag har vi varit ute på ännu en promenad i blåsigt väder och regn. Idag blev det bara 30 minuter, men det räcker gott och väl (åt mig iallafall...).

Idag kom brevet från Winter Dog Show i Åbo mässcentrum 27/1 2008. Detta blir vår första officiella utställning och vi deltar i juniorklassen. Det var 11 andra mudisar anmälda. Ska bli spännande att träffa alla. Vi ska åka med Johanna och Akira och i Akiras ras (Vit herdehund) var det 19 st anmälda. Både Akira och Nikki ska fram ganska sent på dagen, så vi får sova länge. ;)