Lydnadsprov:

• 6/4 Mustasaari
• 27/4 Pori
• 4/5 Ilmajoki
• 15/5 Kauhajoki
• 16/5 Vasa
• 18/5 Vimpeli
• 6/6 Vörå
• 15/6 Seinäjoki
• 16/7 Vimpeli
• 25/7 Vasa
• 21/9 Vasa

Något förstapris borde vi ju få under sommaren! Dessutom borde vi klämma in ett BH-prov någon gång under sommaren också. Vi ska åtminstone försöka oss på att starta i sök (haku), åtminstone en gång för att se hur det är.

Har du en mudi kan du göra vad som helst! :D

Jag fick tvångstankar om belöningsplacering och var tvungen att gå upp och skriva ett inlägg!

Jag låg och funderade på när ett beteende är avslutat och redo för nästa repetition. Är det efter klicket? Efter belöningen? Efter frisignal? Jag vågar påstå att alla gäller, men i olika situationer.

I fritt följ vill jag ha hunden rak, men med all fokus på mig. På en del brukstävlingar ser man att hunden tränger vid sidan, men huvudet nästan i famnen på en. Jag tycker det ser väldigt opraktiskt ut och skulle inte funka med min urdåliga motorik... Därför är jag noggrann med VAR jag belönar hunden efter klicket. Där hunden befinner sig under klicket är självklart förstärkande, men det är minst lika förstärkande där hunden befinner sig när den blir belönad. En hund som alltid blir belönad med boll kastad framåt kommer att börja dra framåt. En hund som alltid blir belönad vid knäna kommer att börja gå snett och tränga mot föraren. Och så vidare... Belöningen är oftast viktigast för hunden, inte klicket. Beroende på belöningens kvalitet har hunden olika förväntningar på olika situationer.

Jag har märkt att om jag under nosduttarna belönar Nikki nära marken (ca 10 cm från) så är hon mer fokuserad mot marken, får bättre duttar. Belönar jag högre upp (30 cm) så blir duttarna väldigt orytmiska och hon är väldigt upptagen med att hinna inta "belöningsposition". Är belöningspositionen väldigt nära klickpositionen får hon mycket lättare att koncentrera sig...

Tränar jag självkontroll vid ytterdörren har jag flera olika belöningsmetoder. Själva momentet ser ut såhär. Jag sätter på kopplet. Nikki måste sitta stilla under tiden, annars tar jag helt sonika av kopplet igen och hon får inte gå ut. Detta har varit väldigt effektivt och hjälpt till mycket! Hon har alltid varit helt crazy när jag tagit fram kopplet när vi ska gå ut. Jag var tvungen att göra någonting, för någon dag kommer man att tappa tålamodet fortare än andra dagar och jag vill inte att Nikki ska lida för det... Jag kan också träna detta utan koppel. Jag öppnar aldrig dörren om inte Nikki behärskar sig. Hoppar hon runt som en galning, får hon inte gå ut. Sätter hon sig läggar jag hastigt handen till dörrhandtaget. Stiger hon ur position tar jag bort handen. Sitt leder alltså till hand på dörrhandtaget. Denna lilla detalj är oerhört viktig! Jag öppnar dörren medan hon sitter stilla och går ut. Jag hoppar, studsar, ropar, lockar... Nikki sitter kvar. Jag kan gå tillbaka till Nikki och belöna med godis och klappa henne och sedan gå tillbaka till mitt lockande. När Nikki suttit kvar tillräckligt länge säger jag varsågod och Nikki får komma och ta belöningen. Här var alltså varsågod eller frisignalen ett tecken att beteendet var färdigt. Jag använde alltså inget klick, utan endast signal. Ibland använder jag själva glädjen att komma ut som belöning åt Nikki, vilket fungerar precis lika bra.

Det här sista handlar väl inte direkt om belöningsplacering, utan mera om frisignalen. Nix, nu har jag suttit en halvtimme framför datorn och svamlat, dags för en promenix...