Idag var jag jättetaggad att göra ett spår åt Nikki. Jag tillverkade ca 30 st spårsnitzlar efter jobbet och köpte riktigt gott färskfoder som spårslut. Jag for in i skogen med bil och när jag steg ur bilen, visslade något nere på marken och huggorm ringlade sig precis bredvid min fot. Jag hoppade snabbt in i bilen och for därifrån med hjärtat i halsgropen. Jag for hem efter stövlar och beslöt modigt att göra ett nytt försök, men for nu till ett annat ställe.

Spåret:

- ca 500 steg

- många vinklar

- korsade en grusväg

- korsade en motionsstig

- låg ca 30 minuter

Nikki hittade spåret bra, och spårade i nästan lite för snabb takt för min smak. Trots snitzlarna lyckades jag tappa bort oss, men inte Nikki. Det var för mig att lita på henne, vilket jag gjorde och det gick jättebra. Hon visste precis vart vi var på väg, förutom att hon yrade runt lite i vinklarna. Hon blev något förvirrad vid grusvägen, men spårade ändå över till andra sidan och där vittringen antagligen var mer koncentrerad fick hon upp mera fart igen. Hon saktade även in vid motionsstigen men spårade självsäkert över den. Hon spårade förbi spårslutet så jag var tvungen att stoppa henne och belöna henne. Hon blev jätteförvånad över att hon även denna gång ramlade över mat i skogen.

Jätteduktig var hon. Hoppas vi slipper ormarna i fortsättningen.