Det närmar sej. Irriterar väl de flesta med mina nedräkningar på FB. Funderade om jag skulle börja räkna ner i timmar och minuter eller varför inte sekunder också för att irritera ännu mer. *evil smile*

Skämtåsido. Det ska bli skönt. Förhoppningsvis hämtar två av mina allra käraste vänner mig på flygplatsen. Det blir ett kärt återseende.

Nu ska jag och handla julklappar. Jag drar mig, för jag hatar att handla åt andra! Älskar däremot att shoppa åt mej själv. Jag har så många att tänka på. Tack och lov har jag skrivit en lista.

Nu när Netten har rest iväg till kallare breddgrader så sitter jag här ensam och biter mig själv på naglarna. Jag vet inte vad man ska hitta på!

Städning. Efter att ha krupit runt på toalettgolvet och skrubbat varje vrå kom jag ganska hastigt på att jag inte skulle vilja jobba som städerska, även om jag tror att städaryrket är mycket glamourösare än det jag gjorde.

Ätning. Provade göra mat, men matlagning är tråkigt när man är ensam. Matlagning är egentligen tråkigt överhuvudtaget!

Drickning. Efter att ha gått bärsärkagång i barskåpet konstaterade jag att det enda jag hade var en Martiniflaska som luktade sopor, så då fick jag hålla mig till fun light. Men drickning är inte så praktiskt för man blir så kissnödig. Och jag är alldeles för lat för att orka stiga upp från soffan där jag tycks ha vuxit fast.

Musik. Efter som min musikaliska kompetens på gitarren är ganska begränsad blir det tröttsamt att hålla på om och om igen med samma låtar. Provade flumma med munspelet men var rädd att det också skulle växa fast.

Sopor. Att gå ut med sopor ger en tillfälle att socialisera sig! En gång höll jag på att skrämma ihjäl en man. Fast jag tror jag blev ännu räddare eller så fick jag en uppenbarelse. Jag skrek "Jeeeesus" över hela bygden, så jag tror de hörde mig ända upp till Trondheim. Man kan också ta tillfället i akt att spionera på grannarna. Fast se efter så ingen ringer efter polisen! Normala människor kan tycka det är misstänksamt när någon kikar in genom fönster kl 02.30 om nätterna.

Så det fick gå tillbaka till städningen. Nu har jag det riktigt mysigt här.

Jag sitter nu och studerar mitt reseschema på julafton.

Avresa från Bergen 06.45

Ankomst Riga 09.40

Avresa från Riga 19.10

Ankomst Vasa 20.45

Jag flyger med Air Baltic. Låter onekligen intressant. Hoppas jag kommer med alla kroppsdelar i behåll till Vasa. Med vad kan man göra i Riga en hel dag? Givetvis en massa saker, men det är ju julafton. Hoppas de har någon bar öppen...

  Var till Kappahl idag och shoppade byxor. Tog storlek 42 och gick till provrummet. Fick dem inte över röven. Damn it. Gick och hämtade storlek 44 utan att prova och gick och betalade. När jag kom hem provade jag dem. De är skickligt trånga! Kan inte sitta. Och det är ju väldigt praktiskt att kunna sitta i sina byxor. Så nu försöker jag töja ut dem genom att sitta på knä på golvet och med datorn i soffan. Bara de inte spricker!

Vad har hänt? Alla andra byxor jag har är storlek 42, har t.o.m stolek 40 på några byxor. Har de börjat tillverka mindre byxor eller? Grrrr.

Måste träna mer. Amen.

Läkaren: "Hej... Så. Varför tog du tidsbeställning?"

Jag: "De sa att jag skulle göra det i luckan."

L förvirrad letande i sina papper: "Ja... Det var du som hade receptet som var halvt svenskt och halvt... nånting annat?"

Jag: "Svenskt och finskt."

L: "Ja, precis."

Paus.

L: "Du äter Levaxin inte sant?"

Jag: "Ja. Det ända jag skulle behöva är ett blodprov så jag får se var värdet ligger."

L: "Okej!" *skriver ivrigt i datorn*

L: "Så var var receptet utskrivet?"

Jag: "Finland."

L: "Men du är från Sverige?"

Jag: "Nej, Finland."

Paus.

L: "Så ska vi ta blodprov nu?"

Jag: "Borde jag inte komma en annan dag på tom mage och då jag inte tagit medicin?"

L: "Ja... Du kan gott komma någon annan dag om du vill också."

På facebook är det lätt att utöva psykisk mobbning. Krypterade statusuppdateringar, inbäddade pikar åt folk osv. Det är tämligen lätt att sitta vid tangentbordet och skriva en massa skit. Att våga stå för sina åsikter är en annan sak.

Peace.

Ops. Jag hade stora planer för denna dag. Har hittills inte gjort ett smack. Varför är man så omotiverad nuförtiden? Har säkert med åldern att göra. Eller årstiden. Hatar verkligen snö och kyla! Vill inte alls sätta min fot utanför dörren. Brukar nu som då sticka ut en arm för att kontrollera temperaturen. Men längre än så sträcker jag mig inte.

Har det hänt något annat spännande? Har börjat på Lille Bergen. På flygplatsen det också, men på första våningen. Ett litet café precis mitt på golvet. Vart man än vänder sig sitter folk och glor på en. Sålde en luna med bacon åt en igår. När jag skulle lägga in den i ugnen föll den i golvet. Kunden spärrade upp ögonen och frågade försiktigt om han kunde få en ny en. Jag erbjöd mig att blåsa av den dammet, men gav han sedan motvilligt en ny. Gjorde också tusen caffe lattesar. Kan inte folk bara dricka vanligt, hederligt kaffe? Funderade ett tag att med vilja peta ur någon skruv ur latte-maskinen så jag skulle slippa göra fler.

En annan nyhet är att jag har hittat min läkare! Jippi. Nu får jag med andra ord bli hur sjuk jag vill. Var dit med thyroxin-receptet och bad om att få det förnyat. Sa också att jag behövde ta ett blodprov. Hon i luckan tittade lite förvirrat på mig och sa att den vanligaste proceduren är att man beställer en läkartid. Så då fick jag en sådan till nästa vecka. Hur i hela fridens namn jag ska komma ihåg den vet jag inte. Kommer ju knappt ihåg vad jag heter numera. Inte Nette heller för den delen. När hon skulle presentera sig för en person häromdagen sa hon "Hej. Jessica. Öööh. Nä. Annette menar jag." Jag vek mig dubbel av skratt. Mannen förstod nog inte riktigt sammanhanget för han tyckte inte det var roligt.