Nette och jag står och studerar massage"bollar" på Clas Ohlson. Sådana man kan använda på rygg och axlar. Jag tog upp en "boll" och tittade på den, sedan vände jag mig mot Nette.

-Ska jag demonstrera på dig? frågade jag.

-Nei, det trenger du ikke, sa en kvinna precis bredvid oss som också stod och betraktade massagegrejerna. Hon trodde helt klart att jag frågade av henne. Jag kunde förstås inte hålla mig, utan började gapskratta så tårarna sprutade. Stackars tant.

Vi har en diskmaskin i vår nya lägenhet! Vi är definitivt inte van vid sådan lyx. Rumskompis N och jag tittade på varandra med stora ögon när vi skulle försöka få igång den.

- Jag vet inte... Jag har aldrig rört någon diskmaskin förr, sa rumskompis N och tittade skeptiskt på den.
- Har vi något som "passar" i den, frågade jag medveten om mitt bristande ordförråd.

Följande 10 minuterna spenderades i jakt på diskmedel till maskinen. Rumskompis N var nämligen säker på att hon sett något när vi flyttade in. Good so far. Vi placerade en liten tablett i en behållare och stängde luckan. Vi konstaterade att det fanns mycket få funktioner på den, tack och lov! Program A: Normal med forvask. Låter bra. Tryckte igång den, inget hände. Bruksanvisning! Följande 10 minuterna spenderades i jakt på bruksanvisning. Bläddrade genast till sidan "Hvis maskinen ikke viker" och läste.

"Maskinen starter ikke/tar ikke inn vann
- Vannkranen er stengt"

Följande 10 minuterna spenderades på jakt efter vattenkran. Vi fann den under diskhon, eller vi fann många kranar under diskhon, vred på varenda en. Till slut började det bubbla i maskinen. Hallelujah.

Lycka är att aldrig behöva diska förhand igen. Att klockan var 01 på natten och att vi smartheads inte fick sova p.g.a maskinens ljud brydde vi oss inte om.

Ingen är perfekt. Inte ens jag. (Høhø)

Jag kommer inte att skriva i bloggen på en tid.

De vänner som är nyfikna hur det går før mig kan skicka meddelande på facebook eller nåt.

Ha det bra vänner (och inte vänner - ni vet vem ni är, skäms!).

Förresten har vi äntligen fått en lägenhet. Inflyttningsdag 16. september. :)

Jag och Nette står vid strandkanten och tittar på en flicka som hoppat fallskärm. Något går fel och hon landar i vattnet en bit från oss. Nette och jag tittar förskräckt på varandra och sedan på området flickan landade i. En massa bubblor kommer upp.

"Kommer hon upp snart?" frågar jag oroligt.

"Jag vet inte." sa Nette.

"Hopp i du, du är bättre på det här än mig." sa jag och puffade i Nette.

Nette dök in i vattnet. En äldre man stod bredvid mig.

"Du måste nog hoppa i och hjälpa." sa han.

Jag tog av mig blusen och hoppade i. Fann Nette kämpandes med flickan för att få upp henne till ytan och hjälpte till. Vi fick upp henne. På något konstigt vänster gick det otroligt lätt att andas även om jag var under vatten.

Någon som kan tyda drömmar?

Så var denna vecka till ände.

Tog bussen kl. 11 från Ågotnes in till byn. Hade med mig ett äldre par vid busstoppet. Karln förklarade för mig att de hade varit på 80-talskalas kvällen före, därför hade han röda joggingskor på sig. Jag var väldigt sömndrucken och hade inte riktigt vaknat ännu, men eftersom han tog sig tid att förklara sin outfit of the day var jag ju tvungen att kasta ett hastigt öga på hans skor. Hans fru (tror jag nu åtminstone) kunde inte hålla käften 5 sekunder heller. Önskar jag hade haft med mig mp3-spelaren, men den hade jag glömt på rummet. Hade kunnat dämpa ljudet lite åtminstone.

Väl inne i byn (by=stad på norska) sprang jag hastigt över till andra sidan vägen för att ta bussen till Söndre (hem). Den skulle gå först efter 10 minuter så jag satt mig ner och väntade och kollade i väskan så jag hade allt med mig från Ågotnes (bra att göra det när man är nästan hemma, men men). En alkis kom stulande och spärrade upp ögonen när han såg mig.

"Åååååh, så fint hår du har!" utbrast han och därefter fortsatte han sin vingliga färd.

Jag blev lite paff där ett tag. Väldigt oväntad kommentar.

Ibland blir jag rädd för mig själv. T.ex när man märker att man satt glassen i kylskåpet istället för i frysen. Eller när man satt mjölkpaketet i torkskåpet. Eller när man försöker febrilt leta efter telefonen och inser efter en stund att man har den i handen.

Jag har också börjat gå mycket i sömnen på sistone. Som en natt när jag vaknade (hade endast trosor på mig) och trodde jag var naken på bussen. Yrade på i korridoren utanför med täcket runt mig). Jag trodde helt allvarligt jag var på bussen. Eller som sist natt när jag inte alls visste var jag var. Sov över på hotellet som jag jobbar på, när det inte gick någon buss hem. Jag blev skitskraj för det tog länge innan jag kom fram till var jag var. Som liten gick jag väl en del i sömnen, men det brukar ju avta med åldern.

Glömsk och går i sömnen. Stackars hjärna, den är helt upp och ner.

Jag måste ha haft hjärnsläpp eller nåt närr Grethe frågade i børjan av juli om jag ville kocka. Och jag faktiskt gick med på det. Jag är ingen kock. Jag bränner t.o.m omeletter. Idag har varit en helvetesdag. Fick en hjärtinfarkt och dog när Silje stolt visade upp en bordsbeställning. 8 pepparbiffar?!

Inte nog med matgästerna, vi hade drickagäster också. Fulla sådana. Så när lilla Synne kom och bad mig om hjälp att hiva ut en så kunde jag inte motstå att visa upp mina skills.

"How are you?" frågade jag artigt.

"Goooood". sluddrade mannen.

"Unfortunately, you have to go now." sa jag.

"Do I have to moove my body?" frågade mannen bestørt.

"Yes, you have to move your body outside." sa jag och kunde knappt hålla mig før skratt før jag tyckte det lät helt tokigt. Mannen var rysk, så ni kan ju tänka er hur det låter när en rysk ska tala engelska. Han vägrade dock, så jag fick stila med mina muskler och det tog ca 10 sekunder så var han ute *skryt*

"Oh, you are very strong." tyckte han med en imponerad røst under färden ut.

Igår stod jag i puben. Där trivs jag førträffligt. Vi hade en trubadur som spelade, Aase. Gick glatt och meddelade åt gästerna att Aaaaaase ska spela ända tills en vänlig själ upplyste mig om att det uttalas "Åse". Men skriv med å då før fan och inte va så invecklat. Norskar. Med mig i puben hade jag en norska duracellkanin Øyind. Vid ett tillfälle var jag tvungen att peta i honom før att kontrolla om han var mänsklig. Han vände sig frågande mot mig och jag sa ursäktande att jag bara kom mot med min stora kropp som är i vägen øverallt. Han verkade inte veta vad han skulle säga så han vände sig koncentrerat mot dataskärmen och låtsades studera menyerna. Jag i min tur vände sig mot min skotska beundrare som envist insisterade att jag skulle følja med till hans rum. Såklart føljer jag med hotellgästerna hem. Sarkasmen flødar, som Heges pizzor idag när jag kom till jobbet. Men de gick ett tragisk øde till møtes, en på golvet och en i en gästs famn. R.I.P